Inte ett dinosaurietåg.

Nu är vi på väg. Syster och jag. Mot kungliga huvudstaden. Hon för första gången. Inte jag. Jag har vart där över en handfull gånger.  Men nu sitter vi här. På tåget. Åkt i nästan två timmar. Frukten är nästan slut. Nu vet ni.
 

Update

Borde styra upp lite men jag skirver lite osammanhängande i stället och bjuder på bilder från en roadtrip
 
Som ni vet så kom ju snön hit till stora staden och allt var magiskt vitt. Jag är lite förundrad över att vädret verkligen kan få svenskarna att börja prata med varandra. När det har kommit 20 cm snö och inga bussar eller spårvagnar kommer fram börjar folk att prata med varandra. Det är ju både fantastiskt, lite sorgligt och orehört svenskt. Finns det inte något att prata om så börjar man att prat om vädret. Så nu har jag kännt mig ite svensk och pratat om vädret. Tack för att ni stod ut. 
 
Nu ska ni få se bilder från Estrids och min roadtrip som vi gjorde i november.  Vi åkte vänern runt och kollade in vissa saker som borde kollas in. Andra saker struntade vi i. Man kan också säga att vi sparade dem till ett senare tillfälle. 
 
Först var vi i Trollhättan.
 
Sedan kollade in Kinnekulle på håll.
 
Vandrade ut på hindens rev som aldrig tycktes ta slut.
 
Beskådade och förundrades över att Läckö Slott  var så vackert.